c a n n a b i s e r a

Förbudet betalas av skattebetalarna

Det är du, jag och alla som betalar skatt som finansierar cannabisförbudet. Vi finansierar antidrogkampanjer, det vill säga statliga marknadsföringsprojekt vars syfte är att sprida oventenskaplig antidroginformation till så många (och så unga) personer som möjligt. Men framför allt finansierar vi polisens och tullens insatser mot narkotikan - insatser som skulle kunna riktas mot allvarligare brott.

Målet med svensk narkotikapolitik är "ett narkotikafritt samhälle". Frågan är om den går att genomföra eller om det är en utopi. Tanken bakom alkoholförbudet var trots allt ett alkoholfritt samhälle, men när folket insåg att ett sådant var omöjligt att uppnå och att förbudet orsakade onödiga belastningar för samhället införde man en laglig handel. Idag är det få som tycker att det är polisens uppgift att sköta alkoholproblem, och att de som väljer att dricka borde köpa sin sprit från knarklangare.

Har cannabisförbudet misslyckats och är mer av en belastning för samhället än en laglig handel?

Oavsett hur mycket pengar som spenderas på cannabisförbudet kommer man aldrig kunna skapa ett samhälle fritt från cannabis. Man försöker trots allt förbjuda en dyr och starkt efterfrågad drog som vem som helst kan odla i en garderob eller bakgård. De som använder cannabis anser sig inte göra något fel och kommer därför inte sluta bruka cannabis. De som säljer cannabis får mer pengar ifall polisens tillslag ökar och höjer priset på deras produkt.

Droger har alltid funnits och kommer alltid att finans i samhället - oavsett hur mycket pengar och polisiära insatser som används. Men vad har förbudet åstadkommit? Vilka är resultaten?

Drogbruket har ökat snabbare under förbudstiden än under någon annan tid i människans historia.
Priset på narkotika i Sverige har halverats under de senaste 20 åren. År 1988 kostade ett gram cannabis 160 kr medan det idag kostar 80 kr/g. ^CAN
Internationella jämförelser visar inget samband mellan hårdare straff och användning av drogen. England, exempelvis, har bland de striktaste lagarna och samtidigt högst drogbruk i hela Europa.
Olika stater i USA och Australien har stora skillnader i straffskalan för cannabis - från stränga straff till nästintill dekriminalisation. Jämförelser mellan olika stater visar inget samband mellan straff och användning av drogen.
Englands "Science and Technology Committee" rapporterade att "de inte funnit några bevis som stödjer existensen av en avskräckande effekt, trots att denna effekt tycks ligga som grund till statens drogförbud".

Drogbruket har ökat, priset har sjunkit och förbudet har inte någon nämnvärd effekt på cannabisanvändningen. Samtidigt har samtliga vinster från den illegala droghandeln gått till de kriminella.

Förklaringen till varför förbudet inte fungerar kommer från en simpel ekonomisk analys: Där det finns hög efterfrågan jämsides förbud kommer en kriminell vinstmöjlighet oundvikligen växa fram. Alla försök att förhindra den kriminella aktiviteten är dömda att misslyckas eftersom resultatet bara blir stigande priser; vilket i sin tur gör marknaden mer attraktiv för nya tillverkare och försäljare. Oavsett hur många langare vi tar fast eller hela nätverk vi krossar kommer tomrummet alltid fyllas med ersättare som vill åt de enorma vinsterna cannabisförbudet erbjuder dem.

Vad betalar vi för detta misslyckade förbud? Enligt EMCDDA spenderades år 200* ca 0.9 miljarder euro (ca. 9 miljarder kronor) på det svenska narkotikaförbudet.^{check new report} Pengarna går till antidrogkampanjer, tull, polis, domstolar, advokater, fängelser och alla inblandade tjänstemän.

Alltså betalar vi mångmiljardbelopp av våra gemensamma pengar, varje år, för någonting som inte fungerar.

Ett alternativ vore att införa höga skatter på cannabisprodukter, använda en bråkdel av pengarna som idag går till förbudet till att vårda alla som behöver hjälp samt ha korrekt information om riskerna på produkten.

In Sweden, it is estimated that drug policy expenditure during 2002 was around EUR 0.9 billion (lower estimate EUR 0.5 billion, higher estimate EUR 1.2 billion). Comparing the 2002 estimates with figures for 1991 shows that public expenditure on drug policy has increased substantially.